onsdag 2 november 2016

Sjukmys...

                                          Så kom den ... första snön på första November.
Annika som lyssnat på de utfärdade vädervarningarna hade förberett sig noga och ordnat sovplats hos sin son i Borlänge, så hon säkert skulle kunna ta sig till jobbet.

Men ibland vill ödet annorlunda...
Hon blev sjuk... Jättebaby-syndromet, ni vet! :)
Lägg dock märke till att telefonen är inte mer än en armslängd bort. Och detta för att hon laddat ner det gamla spelet Sims, att roa sig med på sofflocket vid vakna stunder.


Jag brydde mig inte särskilt när hon var intensivt upptagen i spelet, men när hon gjorde det hela till en tävling (den som kunde få Sims-Annika och Sims-Vera att pussas först) då hakade jag på. 

Men det är inte bara, bara ... Man måste bygga och utföra uppgifter innan man kan börja hångla!
Så nu är vi fast, vi stirrar konstant i telefonerna och uppdaterar (retar) varann om hur långt man kommit.
Inte särskilt allmänbildande eller medför några intelligenta samtal. "Man får mer pengar om man lagar mat istället för att baka." Hur många cooking-spatlar har du?"

Men det är på lagom nivå för sjukmys i busvädret!

Att redigera manus är en för mastig uppgift när man drabbats av Jättebaby-syndromet. Läsa, skriva och tänka är helt enkelt uteslutet, däremot är tekopp, telefon och nässpray nödvändiga ting för fortsatt liv.
 Att bearbeta manuset kanske är något vi kan befatta oss med under morgondagen OM någon vunnit puss-tävlingen! 
Men just nu är hon nerbäddad...ensam.


Kör försiktigt i snöyran!
Kram Vera

lördag 29 oktober 2016

Hoforsdokumentären...


 I flera månader har tv-teamet varit här och filmat, i onsdags spelade vi in vår sista medverkan i dokumentären om Hofors. För att vi skulle få en inblick i hur de har tänkt framställa serien hade den härliga exekutiva producenten Åsa Rönn från Nordisk Film Tv med sig lite ihopklippt material hem till oss.


JÄVLAR, vad bra det kommer att bli!!
Det är just sådana dokumentärer jag själv ofta fastnar i och vill se.
Fast nu såg vi inte så mycket av det egeninspelade materialet, så det återstår att se hur gärna man vill se sig själv agera i rutan. Skämskudden kommer att finnas till hands. 

Men visningen tog mig över förväntan, jag blev gripen av det jag såg.
Skickligt klippt, stämningsfull musik, vackra vyer ... proffsigt gjort!
Den förintade alla farhågor vi haft om förnedrings-tv. Eftersom den handlar om människor som sticker ut ur mängden var detta något som oroade oss en aning i början.


Vi har ju ingen aning om hur vi ser ut i bild, så det ska bli sjukt spännande att se det färdiga resultatet!

Något annat som jag inte har någon aning om... är när fan man ska fira Halloween!? En del firar nu och en del säger att det är nästa helg! 

                                               Hur som helst så förebygger vi och önskar alla 




Kram Vera.

tisdag 25 oktober 2016

Sista tv-inspelningen...


Hösten kan vara ruskigt vacker som min fru ... eller bara ruskig!


I förrgår grävde vi fram alla vinteraccessoarer (och vinterjackorna). Vantar, som hastigt i våras packades ner omaka, hittade sin maka igen. Mössor, sjalar och raggsockor ligger i beredskap inför det oangenäma, kyliga, vita som kallas vinter. 

Ingen av oss är vidare förtjust i vintern. Visst finns det härliga vinterdagar med korvgrillning och pulkaåkning med barnbarnen, men vi hade tio gånger hellre åkt till stranden med dem om det funnits ett val.


Men tänker inte gnälla så väldigt mycket över det, vi har ju beställt en resa till Teneriffa över Jul!
Sola och bad i tomteluva, det blir ovant. Vi har båda hållit hårt i jultraditioner, men barnen med sina respektive är vuxna och utspridda. Barnbarnsflickorna brukar vi göra en egen Julafton med, efter jul. Hej, Tomtegubbar, må på stranden ... och låt oss lustiga hava!


Ingen av oss har känt behov tidigare att åka utomlands, det behovet har Gotland fyllt till bredden åt oss varje sommar! Så det blir första resan vi gör utomlands, tillsammans. 
 Men det är ju någon månad kvar, tills dess får vi nöja oss med värmen från kaminen.


Den här veckan avslutar vi TV-inspelningarna.


Härliga TV-teamet kommer imorgon och skall köra avslutande intervjuer. Det ska bli sjukt spännande att se vad det blir av det. Vi skulle få en liten inblick i det imorgon. Annars är vi ganska mycket i det blå ... Vi har filmat relativt mycket material, men har inte en susning om hur det ska vinklas eller användas.

Vi ser fram emot morgondagen och hoppas båda på en Good hairday!


Kram Vera

onsdag 19 oktober 2016

Skrivarkurs?...


Igår hade vi en riktigt mysig hemmadag tillsammans. Vi högläste manus i brasans sken, noterade och diskuterade ändringar som skall göras. Annika hade lagat min favvomat: revbensspjäll och tillika en supermumsig dessert. Den delikata måltiden intogs framför tv:n till vår favvoserie: Game of Thrones.


Under min sjukskrivning (som sträcker sig till 30/12) har vi snart plöjt igenom seriens sex säsonger. Men idag jobbar Annika, så abstinensen att se Järntronens utmanare kämpa, stillas med skrikande Housewifes (lite saksamma fast utan svärd och hästar) och ytterligare tradera köp.


Bandaget och stygnen är borta, jag är lite rörligare och har inte lika ont längre. Jag gör mina sjukgymn. övningar, dock inte 4 gånger om dagen som det föreskrivits,(hur ska jag då ha tid att titta på tv och hänga på tradera?) Men bilkörning vågar jag mej inte riktigt på ännu. Så en dag som denna blir det husarrest och det kanske är tur det! För vad skulle jag göra om jag mötte en läskig clown ute? ... Springa!?

Eller låtsas att mina kryckor är glänsande svärd av Valyriskt stål?

Nä, då känns det tryggare att röra sig inom hemmets väggar i sköldpaddsfart (vilket är lite snabbare än snigelfart). 

Nu sitter ju inte handikappet i händerna, tack och lov! 
Imorgon blir en skrivardag med fingrar som rör sig betydligt snabbare än ovan beskrivna hastigheter!


Då kommer jag in på ämnet jag har haft funderingar kring; blir man någonsin nöjd med själva redigeringen? 
Förra gången hade vi en deadline, så då var vi helt enkelt tvungna att vara nöjda med "finputset". Det har vi inte nu och vi hittar nya vinklar, strykningar och tillägg som vi vill göra i det nya manuset.

Och så har jag haft en fundering på dessa skrivarkurser ... Blir jag en bättre författare om jag gått såna? Vad lär jag mig där? Eller förstör jag sättet att skriva på med ett nytt tänk?

Har någon av er gått skrivarkurs? Kan ni inte dela med er av eran erfarenhet är ni snäll?
Det skulle jag uppskatta stort!

Kram Vera.



tisdag 18 oktober 2016

Perfect match ...


Hösten har en alldeles speciell plats i våra hjärtan, det var då vi träffades första gången... för fem år sedan. 
Våra öden flätades samman via QX dejtingsajt Qruiser, believe it or not! Sannolikheten för att jag skulle hitta "the one" där, var mindre än minimal. Nätdejting är rena fablernas värld. Mitt råd är, möt alla kontakter med viss skepsis och var inte naiv! 
Allt verkade för bra för att vara sant, men vi stämde ändå möte i Falun. Båda tänkte att det skulle "skita sig" något skulle vara fel, det kunde ju inte vara sådär bra... Två nervösa kvinnor möttes i staden en solig Oktoberdag 2011 och firar numera årligen sin tur och kärlek med att återvända dit sagan började.

För ovanlighetens skull bjöd inte Falun på en enda solstråle. Men det grumlade inte dessa soliga sinnen. 

Vi strosade fram genom staden och dess butiker ... där grumlades det soliga en aning. Fastän vi är galet lika i det mesta så finns en del olikheter som vi inte är överförtjusta i, hos varann.

Annika är inte det minsta entusiastisk när jag vill klämma och känna på det mesta i klädbutikerna. Och jag har svårt att kväva en uttråkad gäsp när hon gör detsamma i teknikaffärerna. Men överseende och i lagom dos utsätter vi varandra för våra olikheter och kallar det för ännu ett komplement, för vi gillar ju båda att se vårdade ut och ha moderna apparater i hemmet. 

Nöjda med shoppingen som resulterade i varsitt par vinterskor och vita högtalare till köket, promenerade vi vidare mot vårt mål Café Kopparhatten. 


Besvikna insåg vi att det var stängt på stället där vi suttit fem år tidigare och utbytt beundrande blickar, berört varandras hjärtan och upplevt vår allra första kyss. 
Varje årsdag har vi återvänt men traditionen fick igår ett bakslag för att vi inte kollat upp öppet tiderna i förväg. 

Så med lite improvisation firades dagen med middag på en annan restaurang. 


Samtalsämnet var trots restaurangbytet, detsamma. Att just vi hade sån osannolik tur att hitta varandra! The perfect match. 


Tacksamma för de bästa fem år vi haft, vänder vi blad i Kärleks-sagan och påbörjar ännu ett. 

Kram Vera 

söndag 16 oktober 2016

Hur och Varför?...

De dagar Annika jobbar sitter jag oftast vid datorn eller tv:n. Men jag skriver inte, varken putsar på uppföljaren Facerape eller författar i det nya manuset Spökskrivarna.
 Istället hänger jag på tradera och roar mig med att buda på kläder till barnbarnsflickorna. Och vem gillar väl inte att göra klipp och fynda rejält?!


Annika möjligen ... jo, hon gillar klipp/fynd, men absolut inte sysselsättningen som föranleder klädfynden. Så ytterligare en gång kompletterar vi varann - hon jobbar idag och jag gör av med pengarna! :) 

Jag skulle nog kunna skriva, men det blir inte hälften så roligt eller produktivt som när vi gör det tillsammans!


Blir bara onödigt arbete om jag skriver ett helt kapitel och väver in karaktär/händelseförlopp som Annika kanske tycker att vi måste döda/stryka, för att ett bättre scenario uppenbarat sig. 
Sida vid sida är det som funkar bäst!

De vanligaste kommentarerna/frågorna vi får är: HUR ni kan skriva tillsammans som EN författare?
Och varför har ni alltid likadana kläder?


För oss är det naturligt ... att både skriva tillsammans och vara klädda likadant.
 Visst förstår vi att det kan verka aningen excentriskt att vara ekiperade som tvillingar.  Vi har skrivit ett inlägg om det förut, men lämnar en kort förklaring till det ändå när så många undrat.

Vi hade väldigt många likadana plagg när vi träffades och den ena fick alltid byta till något annat om vi lagt fram lika kläder för dagen. En fick alltid avstå den skitsnygga tröjan eller byxorna vid nya inköp... 

 Det började nog först vid vår första Pridefestival. Då hade vi låtit trycka upp likadana linnen med regnbågs fjärilar på och fick enormt med uppmärksamhet. Folk fotade oss hela dagen för att vi hade likadana linnen! 

Efter det behövde ingen längre avstå från den snygga tröjan/byxorna. Vi struntade i om vi råkat välja och klätt oss lika efter dusch, och kläderna till nästa Pride valdes noga ut MED flit; likadana regnbågs-outfits varje dag. 
Visst uppfattade vi den utbredda uppmärksamheten och drar idag nytta av den. Nu är det är lite av vårt varumärke att vara likadant klädda.

Även om det inte var vår minsta avsikt från början ...


Här är början ... som Fruarna Ahlverström. Identiskt klädda, mest för den estetiska upplevelsen av vårt bröllop. En maräng-skapelse intill en fluffig spetsgardin vid altaret hade inte gjort sig ... tycker vi i alla fall! :) 

Vilket osökt leder mig in på morgondagen då är det 5 år sen vi träffades!
 Den firar vi som vanligt i Falun där vi träffades första gången, äter gott och unnar oss något vi vill ha (förmodligen likadant) och vandrar minnes-gatan fram. Firar att vi hade sån OTROLIG tur att hitta varann (dispyt pågår om vem som hittade vem) och den FANTASTISKA kärleken vi delar.


Men innan vi åker får Annika köra mig till hälsocentralen och hålla mig i handen när omläggningen och stygnen ska tas bort. Kanske jag kan grina till mig nåt extra (få besöka ALLA klädbutiker som finns) om hon tycker väldigt synd om mig?


Kram Vera

torsdag 13 oktober 2016

Väskigt värre ...

Jag stapplar omkring på kryckorna och äter smärtstillande, vissa dagar är bättre än andra. Annika ser till att "lufta" mej de dagar hon inte jobbar. T.e.x förra veckan åkte vi på loppis och fyndade väskor (Annika har stor kärlek till all förvaring, väskor, korgar, lådor i alla storlekar.) Men just dom här två tyckte jag var bra!  
Då slipper man knöla ner finkläderna i resväskan, eller perfekt om man har en övernattning och endast behöver lite med sig. Helt nya, 100 kronor ... finemang-fynd!

Eftersom jag vet om min frus förkärlek till förvaring-av-alla-dess-slag, plockade jag även med en Burberrykopia i loppiskorgen till henne.

Den använder hon idag, med orden "Man vill ju kunna variera" utrustades den med allehanda kvinnliga "måsten" innan hon åkte hemifrån.

Även om jag inte riiiktigt delar samma förvaringspassion så blev jag otroligt glad när min vän och jobbarkompis kom och hälsade på mig häromdagen. Med sig hade hon en present, en ny jobbar-rygga, tyckte hon! Men i mina ögon är den för fin för att tas till stålverket... 
Jag ska nog utrusta den med diverse bra-att-ha-saker för hemmabruk istället. Jobba, ska jag ju inte göra än på några månader!
Igår kunde vi äntligen hämta hem småflickorna från dagis och skola. Som jag längtat!  Det blev en fartfylld eftermiddag innan de motvilligt skjutsades hem till sina respektive mammor mot kvällen. 

Just nu roar jag mej med att köpa höst/vinter kläder åt dem på tradera. Där kan man verkligen göra finemang-fynd! 
En blus till 7-åringen för 23 kronor, som hittat! 


På förmiddagen letade vi ett annat slags fynd ... nämligen löss!  Vi blev varse om att vi kunde ligga i riskzon för dessa inkräktare då en ur filmteamet drabbats av huvudlöss. Luskammen åkte fram och gled lätt igenom Annikas fina, blanka hår... Inte enda lus!

Värre är det med mitt svinto. Finns inte på kartan att dra en kam igenom det på morgonen, Allt ryggläge visar detta TYDLIGA ogenomträngbara tecken på mitt bakhuvud!
Men efter en dusch och några puffar balsamspray så kan även jag kammas och få en (lusfri) frisyr en liten stund. För sen styrs stegen mot soffan och jag påbörjar proceduren med att bringa oordning i kalufsen som under kvällen och natten återskapar håret till svinto igen!

Jag längtar verkligen tills jag kan ligga på sidan och sova igen.
Men tills dess vaknar jag lusfri med svintofrilla till en ny dag!

Kram Vera

torsdag 6 oktober 2016

Världens barn...


Till förmån för Världens Barn säljer vi vår bok Lustjakt, väska och läppbalsam för 99:- denna vecka. Vinsten går oavkortat till insamlingen! Beställ på annikaochvera@hotmail.com

Min operation satte lite käppar i hjulen för original-planen att samla in pengar, det har varit massor av aktiviteter här hemma på orten för Världens Barn. Men vi har inte kunnat delta alls, så istället kör vi en liten drive såhär och hoppas att det ger gott resultat.


Vi har fått ytterligare en jättebra recension, du kan läsa den i dess helhet hos Tofflan



Vi blir exalterade varje gång det inträffar. Men att få FEM tofflor gör en allt liiite extra lycklig!

Annika jobbar idag och lämnade mig ensam med en rad förmaningar.
"Gå inte upp på övervåningen! Gå inte ner i källaren! Gå inte ut!"
Och jag kan inte köra bil ... stor suck.



Och visst, rastlösheten griper tag när jag känner mig så begränsad där jag sitter i soffan och ser solen lysa på den sprakande hösten utanför dörren.
Inte gå upp,... där är toaletten!
Inte gå ner...där är duschen!
Inte gå ut ...där Luna springer som Usain Bolt med hjärnblödning (skitfort och totalt utan mål) och rullkoppel!

När förnuftet segrat så är det här påtvingade soffhänget ganska najs, jag gillar att kura med Luna och titta på tv.


Och vi blev ju ordentligt rastade av Annika igår, som en förebyggande åtgärd tror jag det var tänkt!?


Nu återstår dock ...om lortgrodan ska vara olydig eller uppfinningsrik?

Kram Vera