måndag 17 december 2012

Ett sista farväl..

Det är dags att ta ett sista farväl av min älskade Mofi.
Det var meningen att min dotter Amanda skulle sjunga på begravningen, men hon insåg att det skulle bli för svårt och smärtsamt. Jag hade ändå hunnit skriva om texten till Jag och min far, Olle Ljungbergs låt som Magnus Uggla sjöng i Så mycket bättre. Jag blev ombedd att i alla fall läsa upp texten, men jag tror att också det blir för svårt, så antagligen blir det prästen som gör det..
Här har vi nu samlats
vi som alla är kvar.
Mofi ska hedras, en hjälte han var.
I krig han har sårats
och åren har gått.
Med tiden hans kärlek sökte sin lott.
Mommi, hon fanns där
och kärleken brann.
Hans vackra kärlek, den lever i oss som finns kvar.

Att sjunga är glädje
och vi ärvde hans sång
om att jorden är härlig och allt har sin gång.
Mofi satt också gärna
i broderitavlans hamn
och dela sin gåva av tavlornas land.
Allt från naturen
till människor
stod på staffliet, och nu är det vi som finns kvar.

Vi saknar hans känslor
som var hans sigill.
De som la grunden för att vi finns till.
Som präglat oss alla
ända fram till idag,
som gjort att vi enas i tårar idag.
Vi får ta del av
drömmar han haft.
Hans vackra känslor, dom lever i oss som finns kvar.

Här har vi nu samlats
vi som alla är kvar.
Mofi ska hedras, en hjälte han var.
Och han gav oss livet.
Det på jorden vi har.
Så tacksam för allt vi bär med oss idag.
Cirkeln ska slutas.
Det har vi kvar.
Vi ska enas i himmelen en vacker dag.
// Annika

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar