onsdag 2 januari 2013

Ödmjuk..

Här var det rastdax! Ja, visst var jag frånvarande då Vera skrev det förra inlägget... och det är jag ju nu med.. hemifrån i alla fall.. och kanske lite övrigt frånvarade så där som jag kan vara ibland.. eller ibland ofta .. Nog om det. Ni som känner mig vet vad jag menar.

Vera känner mig och skrev sitt inlägg precis som jag också kände. Och det är bland annat det som är det magiska i vårt förhållande - att man vet vad den andra känner, tycker och vill, också utan ord.

Att någon kan bli glad i själen av det vi delar känns stort! Jag känner en ödmjuk tacksamhet som gör mig glad och det känns roligt att fortsätta bloggandet.

Vi får ofta kommentarer angående vår blogg på facebook - roliga, kloka, rörande och uppmuntrande kommentarer. Dela gärna era fb-kommentarer här på bloggen så att dom som inte är våra vänner där ändå kan ta del av era värdefulla ord.



// ANNIKA


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar