lördag 23 november 2013

Ingenting emellan..

Förkylningen hade suttit i alltför länge, den fick ny kraft och sänkte mig ännu mer. Jag var skitless på det mesta faktiskt.. ALLT kändes tungt! Vera och jag hade levt som i en varsin studiebubbla de senaste dagarna. När hon inte jobbade, räknade hon sina ekvationer och jag läste i mina anatomiböcker större delen av min vakna tid.

Vi var inte osams på något sätt, levde liksom bara parallella liv i samma hushåll. Närheten och kärleken kändes nästan starkare på bloggen än mellan oss i verkligheten.
Det hade aldrig hänt tidigare.. det gjorde ont i hjärtat! Jag blev rädd på riktigt att det infunnit sig en glipa eller mur mellan oss.

Både jag och Vera har pratat om att vi alltid ska vara sanna i bloggen. Visst gör vi en del överdrifter och förstärkningar i våra inlägg, speciellt när det gäller bilderna som vi vill ska förtydliga vårt budskap på ett roligt och enkelt sätt, men budskapet och andemeningen är ändå alltid sann.
Jag skriver det här för att ni ska förstå att även i vår relation kan det smyga sig in glipor, hinder och murar, men att man faktiskt kan svepa undan dom på en gång. Det är så mycket enklare att riva en mur som inte vuxit sig hög och stark. Verktyget är kommunikation. Man pratar och säger hur man känner, och man lyssnar, tar in och förstår.

I tidigare förhållanden jag varit i har jag varit rätt nöjd när muren börjat växa. Inte sagt något alls, bara accepterat.. och vissa dagar byggt själv på den. Jag har suckat av lättnad den dagen muren blivit ogenomtränglig och jag blivit fri att lämna ett förhållande som inte var rätt för mig.

Några hinder eller murar kommer jag aldrig acceptera och tillåta att växa mellan mig och Vera. ALDRIG! Det tog bara några minuter att rätta till min känsla. Vera förstod på en gång hur jag menade när jag berättade.

Igår överraskade hon mig med blommor..


Sedan följde hon mig till kyrkogården. Jag tände ljus för Mofi som gick bort för ett år sedan. Det var mörkt vid minneslunden, bara gravljus, stjärnor och måne lyste upp novemberkvällen.

”Jag älskar dig, Mofi”, viskade jag.

Vera stod bakom mig, la armarna om min midja och sa tyst. ”Och han älskar dig.”


Min kärlek och själsfrände är det vackraste på jorden, hon är min fru i nöd och lust, hon betyder precis ALLT för mig!!

Jag älskar henne av HELA mitt hjärta!!!


// ANNIKA

2 kommentarer:

  1. kollade på expressen hemsida å hittade denna http://www.expressen.se/halsa/levde-med-man---nu-ar-annika-och-vera-paret/ :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad kul! Tusen tack för att du berättade!! :D

      Radera