onsdag 27 november 2013

LEVA!

Den 23 mars gifte jag mig med ”Hon med stort H”, kvinnan jag letat efter, hon som passade mig som handen i handsken. Det var kärlek vid första ögonkastet redan då vi träffades första gången på parkeringsplatsen i Falun. På Café Kopparhatten satt vi omslingrade timme efter timme.. pratade, tryckte varandras händer, smakade på varandra i ömma.. men allt hungrigare kyssar.
Efteråt, när vi skilts åt och Vera åkt hem till sitt, spelades Café-besöket upp för min inre syn gång på gång..

Det kändes som fötterna lättade från marken, jag svävade i salig nyförälskelse när jag mindes hennes mjuka, lena händer, fantastiskt vackra ögon.. leendet.. kyssarna..
OJ!! HIMMEL!! Nästan grovhångel! OFFENTLIGT!!


Jag har förändrats.. Vera har fått mig att LEVA! Att våga vara precis den jag är och vill vara!

Den 23 mars lovade jag min drömkvinna evig kärlek och trohet i nöd och lust. Ett självklart löfte om att bevara vår kärlek som är större än ord kan beskriva!

Ja, vi är lika, men det innebär inte att jag vet allt om min hustru.. Jag tycker att jag känner henne bättre än jag känt någon annan. Jag vet i stort hur hon fungerar och tänker.. Att lära känna en människa in i minsta detalj tror jag inte är möjligt, men jag ser fram emot att ta mig "under skinnet" och utforska allt om- och med min fru så länge jag lever!

Bilden ovan påminner mig om att jag nu har kommit fram till rörelseapparaten i min utbildning. Att röra på sig (och på sin fru) är viktigt!

Så teamet, fruarna Annika & Vera, gör gemensam sak och bär in veden som vi får hem på gården idag, i största kärleksanda och säkerligen till många skratt.


Man blir ju så glad ända in i märgen!


// ANNIKA

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar