måndag 25 november 2013

Tvetydighet...


”Kolla, jag har vantar”, sa Vera och log förnöjt när vi åkte för att hämta pellets.
Bra där, hjärtat! I vanliga fall har min hustru sällan vantar och jag tjatar om att hon blir kall.. men hon brukar inte lyssna.
   ”Vantar och rattmuff, det är banne mig ordentlig tantvarning!!!”
Hon verkade oroa sig för imagen.. den stentuffa, som gör sig så bra på verket - den som svetsar samman stål-arbetslaget i en tuff- men samtidigt skön och avslappnad jargong.
Tvetydigt kan tyckas.. Men det funkar väl fint att både vara tuff & mjuk/avslappnad och ung & gammal.. nej, jag menar mogen, på samma gång..

Om jag spinner vidare så ligger tvetydighet och underfundighet både mig och Vera varmt om hjärtat. Vi älskar att leka med ord! Kanske har ni läsare lagt märke till det.
I alla fall så använder vi gärna ord och meningar som kan utläsas på fler än ett sätt – det är roligt och ger bra hjärngympa.

Så för att knyta ihop inlägget avslutar jag med att jag gillar skarpt att Vera-darling lägger vantarna på ”muffen” och kan lägga ner cool-imagen så hon slipper vara kall om fingrarna.

Nu ska jag också lägga ner ... MIG, under värmefilten och läsa vidare om ”imagen”.. den sk. digestionsapparaten i magen..

OBS, Vera! I dig ser jag ALLTID en lady, även om du är mogen mjukis ibland.. 


Skynda att jobba klart på det där stålverket nu då, så kan vi forma tvetydighet tillsammans..



// ANNIKA

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar