lördag 12 september 2015

Ambulans!

Igår fick Vera ont i tanden. Samma tand som krånglade för tre år sedan när hon blev JÄTTESJUK och svällde upp i halva ansiktet. Hon ringde och fick en akut-tid hos tandläkaren redan i går morse, och innan vi vad där klockan två hade hon så ont att hon pga smärtan inte ens ville svara på tilltal.

Hon fick bedövning ... men den tog inte, så det gick inte att göra annat än att skriva ut antibiotika. Hon skakade som om hon skulle haft parkinson och jag frågade om hon frös. Det gjorde hon inte - hon visste inte varför hon skakade så märkligt ...

När vi sedan var hemma igen hade hon så ONT! Vera klagar aldrig, men jag såg hur hon led och kved. Inget smärtstillande hjälpte, och effekten av antibiotikan dröjde!

I morse var halva ansiktet uppsvällt igen! Hon klev upp, tog sig ner för trappan ... och stapplade in till soffan. För ett ögonblick trodde jag hon var lite bättre när hon valt att lämna sängen, men hon skulle bara hämta medicin.

Jag kände på hennes panna. Hon var svettig ända upp i hårbotten. På mina frågor svarade hon bara mummel. Jag valde att ringa 1177, och berättade situationen. Sköterskan föreslog att jag skulle ringa 112 efter en ambulans. Så det gjorde jag!

Nu har ambulansen varit här ... och min älskling är kvar hemma. Hon VÄGRADE följa med - var livrädd att någon doktor eller tandläkare skulle röra henne kind! Så här sitter jag nu ... "Vi kan inte ta med henne mot hennes vilja. Ring om hon blir sämre", sa de. "Då är det lättare att ta med henne."

Vad kan jag göra annat än att hoppas antibiotikan kickar in ... och passa henne så hon inte blir sämre!

Mitt hjärta blöder när min älskade är så sjuk!



// ANNIKA

2 kommentarer:

  1. Ojoj... kära vänner! Det där låter inte alls bra! Hoppas hoppas det redan börjat vända. Men Vera åk in NU... jag vill se er när ni kommer ner igen nästa år!!! Så nu fixar du så du blir frisk och Annika slipper oroa sig. Låter som hemskt i mina öron och jag vet ju att det är post på väg till er båda från lite olika håll!! Så nu ser du till att bli frisk, bums! Kramar till Er båda!!

    SvaraRadera
  2. Tack Ann-Charlotte! Och jag kunde göra annat ... se till att få hem bättre smärtstillande och antibiotika. Nu får hon en "hästkur" här hemma, och jag hoppas, hoppas det vänder fort!

    SvaraRadera