onsdag 11 november 2015

Jag är också Författare ...


Vi skriver boken Tillsammans , det har vi upprepat ... Med Stålverkets neddragningar och omkastningar så har jag haft MASSIVA funderingar på mitt liv. Jag har insett att jag också ,faktiskt skriver en bok som skall ges ut.. 

Hittills har ni bara fått ta del av Annikas skrivkunskaper. Här ger jag er ett smakprov ur handlingen som jag skrivit ... Något som inte är avslöjande för boken. Det vore ju dumt , eller hur :) 

Man hämtar ofta saker, agerande, situationer mm ur det privata livet. I scenen jag skrivit har jag hämtat in min förra hund Nalle . <3 


Livet kastar ju åt en bollar som man inte riktigt är med på att fånga . Ju äldre man blir desto boll räddare tycks man bli .. Sen har jag väldigt dåligt bollsinne... men jag kanske ska försöka fånga en ändå..nu när livet slänger dom högt och lågt.

                  Såhär skriver jag ...
Jag är polis, är hunden kopplad?” ropade mannen till Erika.
Ja” skrek hon tillbaka.
Vem är du och vad gör du här?”frågade han och gick emot henne. Erika ville inte avslöja sig förrän hon visste att han var den han påstått. Hur skulle hon kunna veta att han inte var en galen psykopat. Normalt verkade det ju inte. Varför skulle en ensam polis stå i skogen och skrika åt en kvinna som är ute på promenad med hunden? Nu är jag ju inte ute på någon promenad med Dino men det vet ju inte han.
Dino morrade dovt och visade tänderna. ”Det är ingen idé att du kommer närmare,då hugger han dig!”sa hon till mannen som nu stod ett par meter ifrån henne.
Är din uniform på tvätt?”frågade hon kaxigare än hon kände sig.
Mannen tog fram något ur innerfickan och slängde på marken framför henne.
Min legitimation.”sa han kort.
Erika tog upp den och belyste med telefonens display. Hon såg att det var mannen, Inspektör Lennart Wennström på fotot. Hon kände sig fortfarande skeptisk, man kunde förfalska sådana legitimationer …
Han avbröt henne i sina tankar ”Kan du kasta tillbaka den där nu , jag har inte tid att tramsa mer. Tala om vem du är och vad du gör här !”
Jag heter Erika …” svarade hon och hade väldiga problem med att hålla kvar Dino vid sin sida. Han reste upp sig på bakbenen och försökte hoppa iväg.
Om du inte kan hålla fan på hunden, får du knyta fast honom!” befallde Lennart.
Erika kände hur kopplet lämnade handen, Dino rusade med rest ragg mot mannen. Hon blundade hårt och såg framför sig hur hon skulle bli tvungen att avliva av Dino för att han anfallit och bitit en polisman. Hon ropade förtvivlat ” DIIINOO!” När ljudet av anfallets tumult uteblev, vågade hon öppna ögonen igen. Dino hade inte anfallit mannen, han hade sprungit förbi och stod vid strandkanten och skällde ihållande.
Erika och Lennart sprang samma väg och kom ikapp hunden som stod med framtassarna på en trä-eka uppdragen en bit i sanden. Oroligt hoppade Dino upp och ner på ekans för med framtassarna.
För helvete, han kom in med båten!” sa Lennart uppjagat.
Vem då?”undrade Erika.
Dino stod vid strandkanten och gnällde. ”Sådär brukar han göra när han ser något i vattnet han vill ha … ändernas brödbitar till exempel”,sa Erika oroad över hundens agerande. Det fanns inga änder och inga flytande brödbitar att sukta efter.
Lennart hetsade upp sig ytterligare och nästan skrek:”Det måste vara någon i vattnet! Få i hunden … Säg åt honom att simma ut,han måste söka!”
Erika blev iskall.”Vem ska han söka efter? Jag letar också efter någon ...”sa hon tyst.

INTE FAN vet jag! Skicka i hunden ...”polismannen var nära att explodera.

                      Och Annika korrar sedan min text så den blir korrekt :)
                                    // VERA

6 kommentarer:

  1. Ni skriver exakt likadant.........SUVERÄÄÄÄNT!!!

    SvaraRadera
  2. Tack ! Ja, vi skriver väääldigt lika ... och det gör det såå mycket lättare och roligare ,att skriva den gemensamt!

    SvaraRadera
  3. Vad spännande!! Härligt! Jag ser enormt fram emot den dag boken kommer ut. Tänk när jag satt och läste Annikas manus, då hade jag inte ens anat att ni skulle bli två om detta. Det är sååååå spännande!! Lycka till!! För som din svärmor säger ni skriver likadant!! Heja ER!!!

    SvaraRadera
  4. Känner att mina kommentarer är lite korta - hehe - men jag har liksom så mycket i huvudet just nu att jag knappt vet var jag ska börja... ett spännande samarbete framför mig med min vän och sånglärare. Det berättar jag mer om en annan gång. Vi har precis börjat. Så jag har liksoin inte alls tröttnat på att skriva spaltmeterskommentarer det är bara lite så att livet kom emellan på ett bra vis.

    SvaraRadera
  5. Vad spännande Ann-Charlotte ! Vill gärna veta mer om det samarbetet :) Och när livet kommer emellan på ett bra sätt, är det bara köra på ! Go with the flow .... fånga bollarna som kastas. :)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag här går det med flow. Berättar mer när vi båda landat i vad vi ska göra eller rättare hur vi får ihop det. Naturligtvis kommer ni bli inbjudna. För detta ska bli av, det har jag bestämt.

      Radera