lördag 16 januari 2016

Ser inte skogen ...


Ibland ser man inte skogen för alla träden ....
Lite så är det.
Sen beskedet kom om omplacering på jobbet som också avgjorde mitt beslut om tjänstledigheten, har jag trampat vatten.
Jag ÄLSKADE att gå till jobbet, Det gör jag inte längre ... Jag går dit helt utan glädje , helt utan min nyfikenhet. Jag är inte längre vetgirig  på hur saker och ting fungerar och hänger ihop.
 Jag skrattar/pratar  allt mindre, det är svårt att göra det när man trampar vatten. 

Jag känner att jag tappar bort mej själv... och jag gillar det inte. Jag ser inte skogen ...
Men jag går dit och härdar ut.. med förhoppning om att skogen skall uppenbara sig snart.

Uppgivenhet är SÅ inte jag!
Jag VILL veta, förstå , kunna ...fråga tusen frågor, skratta, prata (om än onödigt mycket) 
Men framför allt, hitta tillbaka till kärleken jag en gång delade med den högsta rostiga byggnaden på Ovakos industriområde, som heter Stålverk 4.

                                                             // VERA



1 kommentar:

  1. Omorganiseringar, förflyttningar och annat.. jag lider med dig Vera. Känslan av att inte få vara kvar eller bli som du förflyttad har jag varit med om. Jag hade tur den gången, jag hade barnen och smärtan blev mindre för jag hade fokus på dem. Det kommer bli bra efter ett tag, kanske får du aldrig tillbaka det du hade innan men det kan komma något nytt om kanske inte bättre men som går att leva med. Jag håller alla mina tummar för dig och att skrivandet kommer att löna sig så du en dag kan öppna dörren till och säga jag gjorde det! Nu lever jag. Kram på dig!

    SvaraRadera