torsdag 28 januari 2016

The way ...

Jag och Vera ska få en bok utgiven ...

Bilden visar lycka och glädje "On the top of the World".

Men en del tänker kanske inte på den mödosamma vägen till att få en bok utgiven.

Jag ska väga upp med ett par andra bilder ...


Ingen kan se strävan och det hårda arbetet som döljer sig under ytan ...



Ingen kan se den tuffa kamp som det är att fortsätta att klättra i en labyrint när allt känns lönlöst och man inte ens vet om man är på rätt väg.

Bara de som har varit med om att bli refuserade gång, på gång, på gång ... oräkneliga gånger, vet hur det känns!



Jag tänker på "miljoner" timmar vid datorn, skrivna ord, stycken och kapitel som man lagt hur mycket jobb som helst på ... "DELETE" och sen blev det inget med det.

Research i oändlighet! Exempelvis nötte vi dokumentär efter dokumentär för att få till en trovärdig flykt från det ockuperade Östberlin 1961.
Flera kapitel skrevs om det ... "DELETE".

Markera minst tio härliga karaktärer ... "DELETE".

Skriva "så fingrarna blöder" hela nätter, kliva upp klockan fem för att skriva ... 
Inte kunnat skriva för att jag haft ont i axeln - frustration, hopp och förtvivlan, men ALDRIG ge upp! Drömmar om att få en bok utgiven har varvats med mardrömmar om att misslyckas.

Nu ska "Lustjakt" bli utgiven. Jag och Vera är euforiskt lyckliga över det. Men i glädjen finns också realistiskt tvivel. Att få en bok utgiven är inte en given framtid till att kunna försörja sig på sitt skrivande. Det är ett nålsöga att passera, väldigt få förunnat.

Man blir onekligen glad när människor som står oss nära, och många andra som jag knappt ens känner, har gratulerat ända från tårna och blivit fullständigt exalterade över den kommande boken. Tack alla ni för det! Ni ska veta att "pepp" och goda ord på vägen betyder mer än jag kan beskriva och värmer gott i hjärtat.

The way ...


Vi vet inte riktigt vart vi är på väg ...

Men vi vet att den första boken ges ut av Calidris Förlag den 11 juli 2016

och att fler skrivs på vägen ...


Så vi borde i alla fall vara på rätt väg ...



// ANNIKA



1 kommentar:

  1. Att skriva är att dö en smula tror jag det var någon som sa en gång. Att våga, inte ge upp och strunta i alla de som inte tror på en... det är mod! Jag tror att om jag inte stött på er i internet världen så hade aldrig min historia om "Alice och Nora" tagit sin början. Jag skriver på den om än i en långsam takt. Det får ta sin tid.

    Grattis en gång till!!! Jag kan knappt vänta till den 11 juli :)

    SvaraRadera