lördag 18 juni 2016

Skrämmande rubriker ...

Jag läser tidningarna ... och förfasas varje dag!

Är det inte kvinnofridskränkningar - våld eller mord i nära relationer - så är det misstänkta gruppvåldtäkter eller skolläkare som ofredar barn sexuellt. Rubrikerna i bilden är från gårdagens Aftonbladet.se ... men långt ifrån unika! Jag förfasas! Jag berörs! Jag vill göra något mer!

För jag inser att vi redan har gjort något. Vi har skrivit en bok. En samtida deckare som inleds brutalt, försöker vi ibland förvarna och slätar gärna ut det med att boken är inte en orgie i våld från pärm till pärm!

Och det är helt sant, för den är också skriven som en hyllning till kärleken och att den kan se väldigt olika ut. Att som lesbiska författare hylla samkönad kärlek idag känns med ens lite skrämmande. Jag blev rädd efter dådet i Orlando - rädd på riktigt, så att jag fick svårt att sova! Tanken på att lägga ner alla våra sociala medier har slagit mig. Jag vill inte vara någon måltavla om någon får för sig att min och Veras kärlek inte skulle skulle vara acceptabel. Det känns oerhört skrämmande! 

Ändå gör jag ett inlägg om hur jag känner. Jag gör det för att stå upp för mina rättigheter. Min rätt att älska Vera, som är min eviga kärlek, mitt allt!

Nedan följer en del av prologen i vår kommande bok. Den har redan skapat viss debatt och jag vill ställa några frågor efter ni har läst den ... 


Lustjakt 
Copyright © Annika och Vera Ahlverström 2015 
Ansvariga utgivare: Annika och Vera Ahlverström
Utgiven av Calidris förlag, tryckt i Riga 
ISBN 978-91-639-0080-8


ALLA HJÄRTANS DAG – Februari, 2007

De båda männen brukade ofta påminna Linda om att resorna var gåvor från maken och menade att hon skulle vara tacksam. Men hur skulle hon kunna känna minsta tacksamhet när hon i förväg visste precis vad som skulle hända? 
   Hon tittade ner på kullerstenarna och fokuserade på att sätta den ena foten framför den andra. Antagligen var Riga en vacker stad med storslagen arkitektur. Det såg hon inte, kände bara den kvävande ångesten och huvudvärken. 
   De var framme vid Radisson. Hon hade hellre fortsatt gå tills fötterna blödde än att vara framme vid resans mål. Hon lutade huvudet bakåt och blickade uppåt. Hotellet var så högt att hon fick ont i nacken om hon tittade för länge. Hennes sällskap hade redan kommit fram till entrén. 
   ”Men, kom nån gång då!” 
   Huvudet dunkade efter nattens drinkar på färjan. Hon fattade inte att de behövt gå hela vägen från Tallink Siljas terminal när också han borde känna av baksmällan. Han hade åtminstone kunnat erbjuda taxi. 
   Allt var för jävligt. Inte en krona på fickan fast hon egentligen hade pengar. Ångesten tryckte i bröstet när Linda tänkte på hur hon fastnat i livet. De hade skalat av henne allt som var hon ‒ allt från materiella ting till integritet och sexualitet. Ångesten och huvudvärken stegrades när hon tänkte på överfarten. Hon hade stjälpt i sig den ena drinken efter den andra för att komma undan det vidriga, var hellre avtrubbad av alkohol än att genomlida nätter i helvetet nykter. Om hon hade tur raderade fyllan det som skett.
   Den här gången mindes hon den äldre, mörka mannen i 60-årsåldern. Han hade blivit bjuden på drinkar, och senare i hytten blivit erbjuden att sätta på henne. Hon mindes vad han hade gjort med hennes kropp. Hennes resesällskap hade tittat på … runkat samtidigt som han tittat på. 
   ”Kom då, sa jag!” 
   Han brukade inte vara så här otålig när de var ute på sådana här knull-resor. Hon visste att det var resornas syfte. Alltsedan första resan till Wien fasade hon för vad som skulle hända när en resa planerades. I sin mentala ryggsäck bar hon skräckupplevelser från flera andra stadsresor. 
   Hemma i Sverige fick hon också leva med sexuella övergrepp. Men rädslan för att avslöjas i den egna hemstaden gjorde att de aldrig bjöd in okända män i de sjuka lekarna. Istället förgrep de sig på henne med groteska dildos. Den ständiga jakten på lust accelererade, de våldsamma inslagen hade blivit värre med tiden ...

***


Vi undrar vad det är som gör att en del reagerar så starkt på prologen? 

Reagerar man kanske för att det fiktiva offrets smärta berör för svårt? Om det är så, betänk kvinnorna bakom tidningsrubrikerna. Man läser om dem så gott som varje dag! De är på riktigt!  Våran karaktär är påhittad ...

Jag vill berätta om hur vi fick en viktig idé till boken. Vi läste en artikel av Johan Ronge i Arbetarbladet. 

Vi kunde inte låta bli att undra över fyndet i skogen. Varför? Sexleksaker är dyra. Var det ett påkostat 1 april-skämt? Hade någon känt sig tvungen att göra sig av med dem? Det väckte många spekulationer ... och ett av alternativen tyckte vi passade in i vårat manus. Så vill ni veta vad vi tänkte om fyndet, läs boken.

Lustjakt finns nu att beställa och ladda ner på Bokus och Adlibris och går också att låna på många Bibliotek.


Och givetvis kan ni beställa Lustjakt genom mejl på: annikaochvera@hotmail.com och få den signerad av oss.


// ANNIKA


2 kommentarer:

  1. Jag har nog tappat orden bokstavligen - jag hade skrivit en lång kommentar till ert inlägg här, men jag tror man måste klicka på publicera också och inte bara glömma det! Idag kommer jag inte ens ihåg vad jag skrev.

    Men för att återkoppla till prologen. Är det så att det finns läsare som blir provocerade av detta? Vill att ni skriver om och inte berättar om det svåra? Jag har lite svårt att förstå vad det är som provocerar i den prologen? Här funderade jag om den som läst texten tycker att kvinnan ska vara tyst och finna sig i det som händer? Att detta ska tystas ner så det inte syns, för som bekant så finns inte det som inte syns?

    Jag är mycket glad över att NI två vågar skriva om det svåra. Tack :)

    Tystna aldrig, försvinn inte in i den gråa massan utan fortsätt vara de ni är. Det finns människor där ute, som blir provocerade av samkönad kärlek men jag tänker ibland som så att dessa människor måste ha ett väldigt fattigt liv eller känna att de inte duger för den som valt en partner av samma kön. Det kan nog vara nog så provocerade för vissa? Det är farligt att leva, en hiss kan faktiskt störta ner, ett flygplan störta, en blir påkörd av en bil eller en annan drunknar i ett hav. Någon annan flyr och ytterligare några blir utsatta för attentat. Så lova mig, tystnad aldrig visa för världen att ni finns och att det är rätt! För jag tycker det är det. För mig är spelar det ingen roll så länge man älskar den man lever med.. det är faktiskt värre att leva med en man inte älskar för det är inte rätt varken mot den ena eller den andra. Så stå på er!!! Jag kommer i alla fall alltid att tro på den kärlek som är fin.

    Nu ska vi se om detta inlägg behagar att publicera sig ;) Ser ju knappen nedan. Mot Sherwood skogen.. .nej först klick och sedan kaffe. Ha det gott och varm kram.

    SvaraRadera
  2. Jo, visst finns de som har svårt för prologen. Vi har stött och blött och undrat om det kan bero på språket, att vi har skrivit ut en del "fula" ord istället för att linda in dem? Kanske är ämnet överlag känsligt att skriva om? Sexuella övergrepp i en roman ligger möjligen för nära de verkliga tidningsrubrikerna ... Vi kommer i alla fall inte tystna! Vi anser att också en deckare kan/får skapa debatt, för att lyfta viktiga frågor som kvinnofrid och att kärleken ser olika ut. I respekt och samförstånd mellan vuxna människor så är kärleken alltid vacker!
    Kram :)

    SvaraRadera