söndag 16 oktober 2016

Hur och Varför?...

De dagar Annika jobbar sitter jag oftast vid datorn eller tv:n. Men jag skriver inte, varken putsar på uppföljaren Facerape eller författar i det nya manuset Spökskrivarna.
 Istället hänger jag på tradera och roar mig med att buda på kläder till barnbarnsflickorna. Och vem gillar väl inte att göra klipp och fynda rejält?!


Annika möjligen ... jo, hon gillar klipp/fynd, men absolut inte sysselsättningen som föranleder klädfynden. Så ytterligare en gång kompletterar vi varann - hon jobbar idag och jag gör av med pengarna! :) 

Jag skulle nog kunna skriva, men det blir inte hälften så roligt eller produktivt som när vi gör det tillsammans!


Blir bara onödigt arbete om jag skriver ett helt kapitel och väver in karaktär/händelseförlopp som Annika kanske tycker att vi måste döda/stryka, för att ett bättre scenario uppenbarat sig. 
Sida vid sida är det som funkar bäst!

De vanligaste kommentarerna/frågorna vi får är: HUR ni kan skriva tillsammans som EN författare?
Och varför har ni alltid likadana kläder?


För oss är det naturligt ... att både skriva tillsammans och vara klädda likadant.
 Visst förstår vi att det kan verka aningen excentriskt att vara ekiperade som tvillingar.  Vi har skrivit ett inlägg om det förut, men lämnar en kort förklaring till det ändå när så många undrat.

Vi hade väldigt många likadana plagg när vi träffades och den ena fick alltid byta till något annat om vi lagt fram lika kläder för dagen. En fick alltid avstå den skitsnygga tröjan eller byxorna vid nya inköp... 

 Det började nog först vid vår första Pridefestival. Då hade vi låtit trycka upp likadana linnen med regnbågs fjärilar på och fick enormt med uppmärksamhet. Folk fotade oss hela dagen för att vi hade likadana linnen! 

Efter det behövde ingen längre avstå från den snygga tröjan/byxorna. Vi struntade i om vi råkat välja och klätt oss lika efter dusch, och kläderna till nästa Pride valdes noga ut MED flit; likadana regnbågs-outfits varje dag. 
Visst uppfattade vi den utbredda uppmärksamheten och drar idag nytta av den. Nu är det är lite av vårt varumärke att vara likadant klädda.

Även om det inte var vår minsta avsikt från början ...


Här är början ... som Fruarna Ahlverström. Identiskt klädda, mest för den estetiska upplevelsen av vårt bröllop. En maräng-skapelse intill en fluffig spetsgardin vid altaret hade inte gjort sig ... tycker vi i alla fall! :) 

Vilket osökt leder mig in på morgondagen då är det 5 år sen vi träffades!
 Den firar vi som vanligt i Falun där vi träffades första gången, äter gott och unnar oss något vi vill ha (förmodligen likadant) och vandrar minnes-gatan fram. Firar att vi hade sån OTROLIG tur att hitta varann (dispyt pågår om vem som hittade vem) och den FANTASTISKA kärleken vi delar.


Men innan vi åker får Annika köra mig till hälsocentralen och hålla mig i handen när omläggningen och stygnen ska tas bort. Kanske jag kan grina till mig nåt extra (få besöka ALLA klädbutiker som finns) om hon tycker väldigt synd om mig?


Kram Vera

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar