tisdag 18 oktober 2016

Perfect match ...


Hösten har en alldeles speciell plats i våra hjärtan, det var då vi träffades första gången... för fem år sedan. 
Våra öden flätades samman via QX dejtingsajt Qruiser, believe it or not! Sannolikheten för att jag skulle hitta "the one" där, var mindre än minimal. Nätdejting är rena fablernas värld. Mitt råd är, möt alla kontakter med viss skepsis och var inte naiv! 
Allt verkade för bra för att vara sant, men vi stämde ändå möte i Falun. Båda tänkte att det skulle "skita sig" något skulle vara fel, det kunde ju inte vara sådär bra... Två nervösa kvinnor möttes i staden en solig Oktoberdag 2011 och firar numera årligen sin tur och kärlek med att återvända dit sagan började.

För ovanlighetens skull bjöd inte Falun på en enda solstråle. Men det grumlade inte dessa soliga sinnen. 

Vi strosade fram genom staden och dess butiker ... där grumlades det soliga en aning. Fastän vi är galet lika i det mesta så finns en del olikheter som vi inte är överförtjusta i, hos varann.

Annika är inte det minsta entusiastisk när jag vill klämma och känna på det mesta i klädbutikerna. Och jag har svårt att kväva en uttråkad gäsp när hon gör detsamma i teknikaffärerna. Men överseende och i lagom dos utsätter vi varandra för våra olikheter och kallar det för ännu ett komplement, för vi gillar ju båda att se vårdade ut och ha moderna apparater i hemmet. 

Nöjda med shoppingen som resulterade i varsitt par vinterskor och vita högtalare till köket, promenerade vi vidare mot vårt mål Café Kopparhatten. 


Besvikna insåg vi att det var stängt på stället där vi suttit fem år tidigare och utbytt beundrande blickar, berört varandras hjärtan och upplevt vår allra första kyss. 
Varje årsdag har vi återvänt men traditionen fick igår ett bakslag för att vi inte kollat upp öppet tiderna i förväg. 

Så med lite improvisation firades dagen med middag på en annan restaurang. 


Samtalsämnet var trots restaurangbytet, detsamma. Att just vi hade sån osannolik tur att hitta varandra! The perfect match. 


Tacksamma för de bästa fem år vi haft, vänder vi blad i Kärleks-sagan och påbörjar ännu ett. 

Kram Vera 

10 kommentarer:

  1. Jag och min tjej möttes på någon chat på passagen för snart 8 år sedan. Trots 140 mil i mellan oss lyckades vi. Idag har vi vart sambos i snart 7 år och förlovade i 6 månader och pratar lite smått om bröllop ❤

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt Jossan! Det var inte illa att fixa det trots det lååånga avståndet. Det är mysigt att planera för bröllop ... och lite stressigt. :) Men såååå värt det! Lycka till med er kärlek och bröllop.

      Radera
  2. Vad härligt! Tiden går så fort och vilken fin tradition ni har att återvända till platsen där ni möttes. Något som jag inte kan då huset där vi möttes numera är ett bostadshus och inte kontorshus. Ibland har jag en dröm, att få det där riktiga "sagobröllopet" och inte ett som när jag ser tillbaka blev lite snöpligt! För vem var huvudpersonerna? Vi eller gästerna? Varför kom jag i andra hand efteråt? Den värsta natten i mitt liv, med barnet på armen och tanken att nu sticker jag för jag var inte viktig längre. Min äkta hälft vågade inte stå emot. Så jag blir så glad över att läsa det här! För trots allt kan jag glädjas över andras lycka! Jag tror det är så, att jag borde stått upp för mig själv den gången... eller tänkt mig för en gång till innan jag tog steget. Så lycka till!!! Ni har den där gnistan som får äktenskapet att överleva!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, tiden går alltför fort.
      Tråkigt att ditt bröllop lutade mer åt det snöpliga hållet. På sitt bröllop är det ju meningen att man ska vara och känna sig som huvudperson... eller huvudprinsessa, menar jag! :)
      Tack för din omtanke, den värmer gott.
      Kram

      Radera
  3. Så fina ni är! Och det är bra att vara liiite olika!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Gulledej! Jaaa, det blir som ett komplement och vad kan vara bättre!? :)
      Kram

      Radera
  4. Vilket härligt inlägg!
    Vi träffades via hockeyn ,och vi var nog precis lika nervösa som ni när vi skulle ses första gången som annars än vänner; )
    Grattis till er på femårsdagen. Maria och AK

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Va kul att du/ni kikade in och kommenterade. :)
      Så ni var vänner innan ni började dejta? Hur kändes den förvandlingen? Eller fanns attraktionen med från första stund?
      Ha en skön Söndag

      Radera
    2. Hej igen ;)
      Vi var vänner först men attraktionen fanns redan från början ,men då vi lärde känna varandra så var vi upptagna med varsin man .P g a det så förstod vi inte själ
      va hur det var fatt ;) Tillslut gick det inte att stå emot :D
      Det kändes faktiskt inget konstigt alls för allt var bara så rätt .
      Ha en superskön söndag ni oxå !

      Radera
  5. Som annat än vänner skulle det ju stå såklart;)Mvh Maria och Anna-Karin

    SvaraRadera