fredag 13 januari 2017

Min stålverksarbetare!



Fredag och långledig -  så skönt och välbehövligt för redigering. Men vi har inte kommit igång riktigt ännu.

Foto: Igår såg vi dokumentären "Samtidigt i Hofors". Visst roades jag av programmet, och särskilt av att se Vera på jobbet!

Jag minns första gången jag skulle träffa henne här i Hofors.
   "Vi kan ses på bruket", sa hon.
Det var oerhört märkligt att träffas på hennes jobb, tänkte jag. Då visste jag inte att man kallar Hofors centrum för "Bruket", utan väntade nervöst på henne vid parkeringen mittemot Bergsmannens hotell.
Hon skrattade när jag berättade vad jag trott ... och det där skrattet är det bästa jag vet. När Vera skrattar smittar det av sig och jag delar hennes skratt och fylls av kärlek.

Det kändes konstigt att se sig själv på tv. Men kärleken jag förmedlade om Hofors och dess invånare kan inte bli mer sant! Jag älskar verkligen orten och tackar min lyckliga stjärna för att jag hittade hem just här!


// ANNIKA


2 kommentarer:

  1. Ha ha ha, underbar historia! Det är ungefär som i Metropolen Byhålan som jag kommer ifrån när vi skulle ses på Stan. Inte mycket till Stad numera, tyvärr...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahahah ja, det blir lätt lokala benämningar på en sån här liten ort. Som hon säjer på tele2-reklamen" man får prata lite som man vill!" :) Men hon har varit med på jobbet också, lite obligatoriskt när man dejtar en ugns-skötare! Och vem vill inte se stålet flyta likt guld?! :)

      Radera